Resuméskrev följande rubrik till en artikel som handlar om det vanebeteende vi skapat i samband med det megastora sociala mediet Facebook.

“Facebook får svenskarna att må dålig”

När man vidare läser artikelns brödtext ser man att det handlar om det vanebeteende eller det beroende som vi skapar i användningen av Facebook. En annan rubrik vi kunde se i Metro för några veckor sen var;

“Facebook värre än ­cigaretter”

Om vi nu tar och lugnar ner oss ett steg och analyserar varför vi känner ett beroende av sociala medier. Notervärt är att beteendet/beroendet till nätverk på nätet inte är ett nytt fenomen, vi har tidigare hört skräckhistorier om unga killar som “spelat ihjäl sig” framför MMORPG-spelet World of Warcraft. Det finns en väldigt logisk förklarning till varför vi drar oss till de sociala möjligheter som finns på nätet. Om vi ser på de mest basala mänskliga behoven så är kärlek och gemenskap ett av de viktigaste för välmåendet. Enligt Maslows behovstrappa/behovshierarki ser vi att efter kroppsliga behov och trygghet kommer kärlek och gemenskap, något som vi kan känna på våra sociala medier. Vi kan även känna uppskattning på sociala nätverk när vi lägger upp bilder på oss när gjort en fin tavla till exempel. Uppskattning är fjärde steget i trappan och därefter följer självförverkligande, vilket kan vara lite svårt att göra på sociala medier. Det jag vill säga är att det är inte konstigt att vi blir “beroende” av sociala medier och andra sociala nätverk. Människan är ett socialt djur och vi är i behov av att få umgås, älskas och uppskattas. Om vi gör det genom spel eller sociala medier gör ingen skillnad. Och om man tar bort vår möjlighet att umgås,älskas och uppskattas. Ja, då är det väl klart att vi blir olyckliga. Precis som en hund som varit borta för länge från husse eller matte kommer vi må dåligt av isolering. Isolering är ju en form av bestraffning, så varför ska vi hålla oss borta från vårt sociala umgänge om vi trivs och mår bra av det?

Sen finns det en del i den förstnämnda artikeln där vi tycks skapa en illusion av våra perfekta liv i sociala medier. Självklart vill vi lägga upp bilder på våra goda stunder, även det för att få bekräftelse och uppskattning. Men kanske även för att påminna oss om att livet inte alltid är så bittert. Sen får vi väl ta alla semesterbilder från Thailand och alla söta bebisbilder med en gnutta salt. Det är säkert jättemysigt precis när bilden tas eller när statusen skrivs, men vi vet ju inte allt om våra “vänners” liv. Kanske hade de ett stort gräl innan resan? Kanske lider lilla Stina av öroninflammation och håller Maj och Stig vaken hela nätterna? Vi behöver inte känna avund, vi vet inte hur deras liv är. Låt oss bara glädjas för våra vänner och njuta av att vi får ta del av de fina stunder de väljer att dela med sig av. Se det som inspiration för vardagen. Det gör jag. Ha en fin kväll säger jag till er och sticker nu och hänger upp tvätt. Ack, du glamorösa liv.